Dag 6

Det finns gränser. Man orkar inte vad som helst. Inte ens på en semester. Efter 90 mil i bil i går var vi möra. Vi funderade en stund om vi skulle ställa klockan på ringning två på natten för att ta oss till soluppgången i Grand Canyons västra del. Vi behövde inte fundera länge. Det var bortom vår gräns. Istället ställde vi klockan på halv fem och tog oss till samma plats som vi sett solnedgången kvällen innan. Nio mil från budgetboendet i Williams. Vi hann, om än knappt. Och vi såg soluppgången tillsammans med halva Japan. Överallt japaner, japaner, japaner...

Sedan vidare till Vegas. 50 nya mil i bil. Nissan Almira hybrid. Så tyst att man inte ens vet om den är på. Vill ha. Eller kanske inte. Är i alla fall glad att vi har den här och nu. Den är en fröjd att färdas i.

Sitter på McDonalds och hämtar andan och utnyttjar gratis WiFi. Den här staden glittrar. Men vi tror inte att vi kommer att sakna den när vi lämnar i morgon. Och chansen att vi återvänder är obefintlig. Ändå kul att ha varit här och sett den med egna ögon. Än har vi inte prövat banditerna men kanske blir det några drag. Efter en sovmorgon i morgon (hoppas vi) fortsätter vi mot Yosemite och sedan vidare till San Francisco. Men var dag har nog av sin egen glädje. Vi hörs.