En tidig morgonpromenad utrustade med kameror inledde dag tre. Som för övrigt dedikerades till Oceanside vid Stilla Havet. 40 minuters biltur från Murrieta.
En strålande vacker dag. Ända tills vi kom en kilometer från Stilla Havet där en våt filt, i form av tät havsdimma, sopade bort solen från himlen.
Det klarnar upp vid lunch. Sa Mia. Trodde vi. Mia hade fel. Det hade vi också. Det klarnade inte upp. Inte förrän en kilometer från stranden. På väg tillbaka till Murrieta. Men bilderna på piren som försvann i dimman är jag glad över. Liksom joggingturen utmed stranden och en stunds läsning av Coehlos Elva minuter. Livet är mer än sol.
Tillbaka till huset på Mandolin Circle togs några eftertimmars sol till vara vid poolen. Så fick vi ändå vår dagliga dos av sol och sommar. Nu ska vi göra en gemensam tur och titta på omgivningarna.
Innan vi, sannolikt, kommer att stupa i säng ytterligare en kväll. Tidsomställningen lär vara värst den tredje dagen. Alltså i dag. Nu är klockan snart sex lokal tid och vi kämpar för att hålla ögonen öppna. Vi kämpar och vi kämpar väl.
Lön för mödan, att hålla ögonen öppna, fick vi i form av en så trevlig utekväll med sushi på en japansk restaurang. Glass på en glassbar och slutligen te på en kaffebar. Tre fester. Vilken dag...
/Gustavssons
 |
| Mia gör lunch :) |
 |
| Solen lyckades inte tränga igenom den täta dimman. |
 |
| En stolt pelikan poserade. Vi fick se delfiner hoppa ute i havet när vi stod på piren också:) |
 |
| Härliga familjen McGranahan, tack för en riktigt härlig kväll! |
Hej på Er!
SvaraRaderaDet ser inte ut att lida någon nöd på er precis... trots den missade solen vid stranden. Hehe
Riktigt roligt att kunna följa eskapaderna på detta vis.
Ut och njuuuut! =)